HÄGGATORP

Om det är någon som undrar vart jag tagit vägen,

kan jag tala om att vårkänslorna har infunnit sig.
Har börjat vårstäda för fullt + bakar o lagar mat som aldrig förr.
En bieffekt av soppätandet. Men alla andra uppskattar det väldigt mycket.
De blir väl fetare på kuppen av alla smarriga kakor. Har nu hållt på med
sopporna i 7 veckor och gått ner 12 kg. Ska fortsätta 3 veckor till. har lite
ångest över att börja äta. Tittade lite i kokboken man ska använda, så många
ingredienser till varje rätt + att man ska äta 6ggr.

I går var vi på valpkursen. Lizzie är jätteduktig!! Hon fick
beröm utav läraren som tyckte att hon var en liten "pärla".
Här hemma skrattar de åt mig när jag säger att det går så
bra. För här hemma är hon ett riktigt litet monster. Hon är
inte rumsren, vill slicka på disken när jag ställer in den
 i diskmaskinen. Hoppar upp med tassarna på köksbänkarna
och tar det hon kommer åt t.ex. häromdan när jag skulle
ha främmat och hade bakat en pannkaksrulle som skulle
svalna då hade hon dragit ner den på golvet och börjat äta
på den. Hon river ut soppåsar och slaskhinkar om man är
oaktsam med förvaringen av dessa. I går åt hon också upp
resterna av en råtta som katten inte ätit upp. Sedan spydde
hon upp hela härligheten på golvet i köket.









I går tog vi en promenad och som vanligt följde Kisse med.
Nu när det är snö och kallt brukar han stanna nere vid torpet
och vänta på oss. jag glömde bort honom för jag gick över
gärdena hem. När jag skulle åka på kursen hade han fortfarande
inte kommit hem och då hade det gått ca 3 och en halv timma.
Jag tog bilen ner till torpet och ropade på honom, då kom han
springande emot mig men vek av framför mig sedan stog han
vid knuten med skräckslagen blick och rest "ragg". Efter lock
och pock kom han fram till mig. När jag fick tag på honom var
han helt oregelig, gick knappt att hålla. Jag undrade om det
verkligen var rätt katt försökte kolla på hans jack i örat men
det gick inte. Slängde in honom i hundburen och körde hem
i ilfart under högljudda protester från Kisse. När jag öppnade
buren rusade han till baksidan av huset och då förstog jag
att det var rätt katt. Han måste ha varit med om en traumatisk
händelse. Kröp in i deras kattbur och inte ens i morse kom han
ut och hälsade, spann inte heller. Först till middagen kom han
ut och åt och han spann när jag äntligen kunde klappa honom.
Jag hade aldrig förlåtit mig själv om det hade hänt honom något.

I dag är det stormvarning!!







Om tre månader kommer det att se ut som på bilden till höger.
Något att längta efter!

            







Snart börjar mina nya kurser.
Stickning!

  


Återbruk!

 







Ska idag pröva på att baka denna smarriga tårta.
Lite fredagsmys! Gott för de som får smaka!!!









En rolig bild som Sofie tagit på sina "katter"!

I morse gick Drutten till slakt :(





Anders går i traktorstankar!
Vad ska man välja?? Han anser att jag är
en bromskloss i navet. För er som inte är insatta
i det här med traktorpriser kan jag tala om att en ny
ligger på ca 1,5 miljoner!!!!!!!! Jag som vill ha
ett nytt kök, skulle säkert inte gå på 200 000 ens!
I förhållande till miljoner så är det ju en stor skillnad.
Skulle ju i alla fall göra skillnad på min arbetsmiljö,
eftersom jag tillbringar all tid i köket! Ger väl inga
inkomster men skulle nog det om jag tog betalt
av alla som äter här. Bleve nog en blomstrande rörelse!!




      


      

Gossarna har fått vårkänslor! I dag åkte plogen fram.





Man provplöjde, men det gick nog inget vidare.





Tunnan var framme men det var bara spolning
 av ladugården som gällde.









Hundarna fick också vårkänslor! Sprang som galningar.
Så nu har jag jättetrötta men lyckliga hundar.









Lizzie har blivit jättesnabb, kolla hur hon drar förbi Affe!








"Lotteänga" är en underbar plats. Anders vill anlägga en damm
där. Men det vet i f..n om inte jag ska stoppa det. Är väl det enda
som är orört i Häggatorp. Precis när jag skriver detta bestämmer
jag mig, "Lotteänga" är helig och ska få förbli orörd!!!





Promenaden i dag gick utan Doris eftersom Anna är hemma
med sjuk Edwin. Kanske lika bra det för Doris löper.





Promenaden gick ner till sjön.





Affe var lite törstig och letade efter vatten.
Vi vände vid sjön och plötsligt saknade jag Ella. Fick se henne
 en bit ut på isen, jag blev skitskraj för man hörde isen knaka
hela tiden. Som tur är slutade allt väl.





Affe och Ella är riktiga spårhundar, kollar gärna i skogen.
Man blir ju lite rädd för vad som kan gömma mig i skogen.
Pratade med en i dag som fått 5 lammungar rivna, kanske
av varg eller lodjur. Usch! Och alla vildsvin som rör sig här.









Längtar efter festerna i torpet. De brukar starta med påskafton.
Då ska jag väl få äta igen? Ska väl vara färdig med sopporna
till 1 april. Ska då ha gått ner 14 kg.






Vad jag längtar mest efter just nu!!